Allvaret

Allvaret är alltså i full gång, och jag blir arg.

1.  På min första riktiga arbetsdag.. natt.. fick jag jobba med en brud som kunde lika lite som jag, eftersom det blev fel i planeringen. Vi var halvt lost.

2. Denna brud säger upp sig på morgonen till den andra arbetsdagen. Detta gör mig ensam, och några stand-in:s fick hjälpa mig. Vi märkte allt bröd, och det blev tid över. Glad blev jag, men detta fick mig att få jobba ”där uppe”. ”Där uppe” fick jag dra snortunga travar med bröd med hjälp av en krok, alternativt köra dessa snortunga travar med bröd på en pirra hundramiljoner mil för att dom på bandet skulle få bröd.

3. På den tredje arbetsdagen fick jag, som jobbat två gånger tidigare lära upp en snubbe från scratch. PLUS att grejen som klistrar fast lapparna på bröden var sönder. Så vi fick HANDmärka över 1000 brödLÅDOR. Ta en låda, klistra på alla bröd, lägga alla bröd på bandet. Ett och ett. Nästa låda bröd. Klistra, lägga på bandet.
(I vanliga fall lägger man bara brödet på bandet).

4. Jag vaknade i morse och upptäckte till min förskräckelse att jag har blåsor i handen (pga gårdagens klistrande) och knappt kan stänga den. På detta ska jag jobba 10 timmar. Dvs klistra fler än 1000 lådor bröd för hand igen! GOS! Som tur är vill min nybörjarlärling hellre märka än packa, thank god.

Något bra är att jag för tillfället bor i min finska farmor och farfars lägenhet till typ augusti. Och jag hade sannerligen aldrig bott här om det inte hade funnits snylt-Internet. Skönt att bo själv och på stan, tyckte jag. Men vem fan ska jag umgås med när jag är ledig? Jessica har flyttat, Emelie är med Alle eller städar, Annakarin tränar… Unt so weiter, unt so weiter. Om det inte styrs nånting på lördag drar jag hit Alex på öl och kött.

Nu ska jag bege mig in till köket och eventuellt göra mig en kejsarvåffla och smutta lite på tranbärsWODKA i TUB! (Jag måste bara veta hur den smakar). Halv fyra styrs det mat (kebab) och efterrätt (jordgubbar med socker) hos mormorochmorfar. Underbara värld.

Det är tur att folk inte läser det här.

Kiss och bajs.

Hela äventyret började med att Mattan glömde sin KISS-biljett hemma, och jag fick vänta i en timme på att hon, Leck och Alle skulle komma in till stan.

Dom kom, i vad jag tyckte var sista sekunden, och skulle DÅ in på stationen och köpa varsin tågbiljett.
Jag var ganska sur vid det här laget, eftersom jag tyckte vi kunde komma i god tid till konserten, för en gångs skull.
Jag stod länge och väntade på dom utanför utanför tågdörren, eftersom jag redan hade en biljett.
Kontrollanten väntade. Jag väntade. Kontrollanten blåste i pipan. Jag dog. Och DÅ springer dom mot tåget. I sista sekunden kommer alla ombord, dörrarna stängs och lättnaden är total.

Vi satte oss i en trappa, som ledde upp till första klass, eftersom tåget var knökfullt. Vi fixade håret, sminkade oss, lyssnade på låtar som Islands in the stream och dansade The Hustle. Utrymmet för dansen var inte det största. Och Grapewine:andet gick inte som en dans. Vi övervägde till sist att gå upp och sätta oss i första klass. Där en gubbe suckade och skakade på huvet åt oss.

Väl framme i Hufwudztadhen letade vi efter tunnelbanejäveln vi skulle med. Vi hittade rätt och det var proppfullt. Jag kände mig som en såndär clownleksak man hade när man var liten, som alltid ville stå upp, hur mycket man än puttade omkull den.
Det var alltså folket runt omkring mig som fick mig i balans igen. Inte tyngden av mina fötter.

Vi kom slutligen till stadion i tid, satte oss på marken, och köpte varsin öl som jag trodde var en vanlig storstark. Efter betalningen ser jag en skylt som löd ”Öl - 3,5″.
WLARRGGHHH. 45 jävla kronjävlar för en trefemma.

Konserten var grym. I was made for loving you var en stor bevikelse. Paul missade massa text och lät förjävligt. Inget riktigt röj, som den låten lätt hade kunnat få.

Annars var det hur bra som helst. Gene flög upp till en scenplatta högt upp i luften och körde en låt däruppifrån, Paul åkte i en linbana över publiken till den där ön där ”ljud och ljus-killarna” sitter och körde Love Gun därifrån, den som enligt mig är deras bästa låt. Jag var helt i extas. Guld.

 

Nu får vi inte glömma anledningen till det här blogginlägget, som är den lilla fylledvärgen som stod bakom mig. Han särade (tyvärr inte på benen) järnet och ville få alla utslängda, inklusive mig.
Varför? Jo! För att jag var lång!

 

Han – Hörruuu! *peta*… HÖRRUUUU!!!!
Jag – Ja..?
Han – Duuu fan, du måste ducka! Jag ser INGENTING här bakom!
Jag – Haha.. Vaa?
Han – Du måste ducka! Jag ser ingenting här!
Jag – HAHA! Men förfaaaan… Jag kan ju förfan inte stå och DUCKA i TVÅ TIMMAR för att du inte ser nånting. Du får väl flytta på dig.
Han – ÄEEEVAFAAAN DU MÅSTE DUCKA! ANNARS SÄGER JAG ÅT VAKTERNA ATT KASTA UT DIG!!!
Jag – *Ingen reaktion*
Han – *Petar* HÖRRUUU! FÖRFAAAN! SÅDÄR JÄVLA LÅNG ÄR DU INTE!!!

Neeejdå lilla gubben! Förlåååt, jag ljuger bara, klart jag är inte såhär lång på riktigt.. Jag står bara här och har en liten asiatisk dvärg under mig, vars axlar jag står på!

Jävla idiot…

När konserten var slut tog det hundrafemtioelva jävla år att komma ut ur stadion. Jag smakade nog på något som kan liknas klaustrofobi. Jag har nog aldrig sett så många människor (män) samlade på ett och samma ställe. Helt proppfullt.

Jag tog upp telefonen för att ringa Simon och berätta att han just hade missat årets händelse, när jag upptäcker att jag inte har någon sändning. Vilket jag för stunden trodde berodde på alla dessa 35 000 män som skulle ringa runt till alla sina vänner för upphittning av varandra i publikhavet.

Jag stängde av telefonen och VIPS så var den tydligen stendöd. Och det är den än. Ljuvliga teknik!
Jag tackar gud som är i himlen att det finns minneskort, och hoppas att fan i helvetet inte har raderat mina bilder från konserten.

När vi kom ut från stadion stod Emelies och Hannas pappor redan där med den vita minibussen och väntade på oss. Underbart!

Vi anlände till Eskilstuna okänd tid och Mattan och jag gick till Nybron/4 rooms/bakfickan/vainot eller vad faan det heter och Mattan skröt för alla att vi just hade sett KISS (jag har aldrig fattat om KISS ska skrivas med gemener, versaler eller bara med stor begynnelsebokstav) och hur bra dom var.

Stället var fullsmackad med folk, både ute och inne, och låtar som ”Karma Chameleon” och Ultravoxs ”Dancing with Tears in my Eyes” spelades till min förvåning, och glädje. Det kanske finns hopp för någon stackars liten DJ här i Eskilstuna.

Efter lite mer än en timmes dansande och ölande (jag fick min storstark till slut) gick vi och köpte varsin svindyr äcklig kebab på Jallajalla. Kebabgubben flörtade med oss även fast han var gift, som han sa.

Efter det hoppade jag på 64an som tar den utomordentligt underbara vägen till Ärla genom Sundbyholm, Kjula och Jäder i räserfart.
Jag satte mig, tog upp min kebabpåse för att börja svulla, och en turk satte sig bredvid mig.
Inget mer med det. Jag la ner påsen för senare moffande och vi åkte.

Turken (som självklart inte var en turk, utan en man som mycket väl hade kunnat komma från mellanöstern och blivit dömd att kallas just turk) flyttade benet närmare mitt ben. Jag drog benet närmare väggen.
Turken flyttade sin arm närmare min arm. Jag drog armen åt mig. Och stirrade ut genom fönstret, där jag såg hans granskande blick.

Turken skulle gå av i Skiftinge och innan han reste sig upp för att gå, la han handen på mitt lår. Jag fick utlopp för dagens aggressioner och av hans äcklighet och armbågade honom så hårt jag kunde i sidan. Han gav mig en förvånad min, som möttes av min nöjda, och han gick av.

Resten av den säkert EN timme långa bussfärden moffades det friskt bakom dragspelssektionen i bussen, och de fulla Hällbergabarnen spelade såklart cool skrålmusik från sina mobiltelefoner.

Hemma tvärdog jag i min säng och drömde om fula gubbar iförda flaskbottensglasögon som höll någon prata-så-långt-i-ett-och-samma-andetags-tävling. Och jag konstaterade att jag aldrig skulle klara av något liknande.

 

Och VIPS så blev det ett sjuhelvetes jävla långt blogginlägg.

 

 

Dödadödadöda.

Nu är det juletid och dags för mig att döda några myter.

Myt 1.
Skönhet sitter på insidan.
Detta är lika mycket ljug över detta som det är över Pinocchios 50meter långa näsa.
Detta är ett begrepp som fula människor använder sig av, just bara för dom är fula och aldrig skulle få någon med fin utsida. Då får dom nöja sig med en halvretarderad fuling och intala sig sjävla att skönhet sitter på insidan.

Myt 2.
Alla människor är lika värda.
Detta är ännu mer ljug. Det finns nog inte på kartan hur mycket ljug det är.
Nu till en liten lek.
Vem skulle man döda?
En blind dövstum man eller Elton John.
ELTON!
Ett litet harmlöst gatubarn eller Påven?
PÅVEN!
Simon eller en uteliggare?
UTELIGGAREN!

NEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vakna upp för i helvete. Alla ÄR inte lika mycket värda. Att man ens kan tro nåt sånt. Herregud.

hat.

Min ondska har på senaste tiden riktat sig mot en riktigt jävlig jävel vid namn ”virveln”. Det är ingen jävla snaredrum vi snackar om här, detta är en liten hårig jävel.
Han sitter i mitt hårfäste nästan rakt ovanför mitt högra öga och virvlar sig och gör så att mitt hår runt virveln vill stå som vattnet i en fontän.

Detta gör mig ful nåt så jävulskt. Jag hatar den.

Kan man snurra ut virvlar?
Jag vill använda mig av något som ser ut som en brödpickare och köra in den i huvet och efter det snurra som en jude åt motsatt håll från var virveln virvlar sig. Då hade jag varit en glad Linn.

För att mätta mitt hat lyssnar jag på Madonna.
Holiday (såhär i juletid).
Material Girl. (såhär som JAG är i juletid).
Like a prayer (sånt som Simons morsa ägnar sig åt såhär i juletid).

 Helgen styrdes iaf i huvudstaden, det var trevligt. Jag träffade Nils och Lovisa.
Alla 30åriga män jag passerade såg ut som Jonas Karlsson (<3) och jag var i eld och lågor.
Men Lovisa dödade allt. Jämt.

Helgens grej var lätt att jag duschade och pratade i telefon samtidigt. Det krävs en äkta krigarkvinna för sånt. Dvs mig.

Pingstvän.

Jag hatar när man får den där känslan av att man inte vet nånting.
Det händer nog uteslutande bara när man har riktigt tråkigt.
Känslan av att inte veta om man är hungrig, trött, bajsnödig, törstig eller nåt helt annat.
Detta händer mig ofta, och jag avskyr det. Man måste lixom prova sig fram, och det tar sin tid.

Dricka lite..? Nej, jag är inte törstig.
Äta..? Inte hungrig.
Toa..? Nej.

Det är självklart sömnen man spar till sist, och sen skiter i.
Detta fenomen infinner sig nog bara på söndagar. När man har sådär riktigt gosigt söndagstråkigt, som man brukar ha på söndagar.Jag hatar söndagar också. Tre bussar lämnar Ärla på hela dagen.

Klockan 09:25, när man under inga omständigheter är vaken.

Klockan 11:10, när man kanske, om man har tur, kan ta sig upp.

Och slutligen klockan 18:40, när man har vaknat av sig själv, är glad, och påsarna under ögonen är större än Gunnel Granströms hängpattar. Men då kan man fråga sig vad det tjänar till att lämna Ärla? Allt är ändå stängt. Knappt Hasse i kiosken har öppet.

En söndag i Ärla är inget man vill uppleva. Inget heller man önskar sin värsta fiende. Om denna inte är pingstvän. Som R. Autio.

Vad är grejen med nattmössa?

Jag skulle bara vilja efterlysa svaret på frågan om vad fan man har en nattmössa till.
För att hålla frillan? Nej, det går inte.
Jag har X antal gånger försökt att sova med mössa för att inte håret ska se ut som hej-kom-och-hjälp mig på morgonen när jag vaknar. Detta har då aldrig någonsin hjälpt på något sätt.

För att man fryser? Nej det gör man verkligen inte.
Det är bara Yeskan som fryser när hon sover.

För att man är ful och det absolut inte finns någon logisk förklaring. Ja, antagligen.

Godnatt.

Vad är dealen?

Jag har länge undrat vad grejen med att dyrka fula människor är.
Det har gjort mig både förbannad och fly förbannad. VARFÖR i hela helvetet!?

Nu talar vi inte om vanliga vardagsfula människor som Anton Bergs mamma, eller dom vi skrattar åt i skolkatalogen.
Utan vi talar om dessa skabbfula ”alternativa” människor som förgäves pimpar sina groteska ansikten med 4 kilo kajaltårar och sitt hår med dammsugarslangar alternativt garndreads.

Inte nog med att dom GÖR sig fulare än dom redan är. De lägger upp bilder av sig själva på denna förbannade bilddagbok också.

Nu tror man att måttet är rågat och grisen är övergödd, men så är inte fallet.
De finns dessa, vi kan kalla dom nötter, som skriver att dessa människoliknande kreatur är VACKRA och SÖTA och FINA.
Detta fenomen är utanför min karta.
De berömmer dessa för att vara STARKA och MODIGA för att dom just ser ut som dom gör och inte ”bryr sig” om vad andra tycker (dvs att dom är fula).

Låt dom fula vara fula ifred. Ge dom inte falska förhoppningar om att de ser bra ut. För det gör dom inte, och kommer aldrig heller att göra.

Herregud.

drever

jag vill ha vesuvio med köttfärs på nu.

keuk.